Ash bor, som de flesta vet, på
FalkVarv. Där får hon ordentlig omvårdnad likt hennes större
kamrater som regelbundet kommer förbi på diverse reparations- eller
servicejobb.
På varvet är stämningen god. Här är
arbetar cirka 50 fastanställda och på samma område finns
det flera andra industrier som huvudsakligen livnär sig på jobb i
varvets regi. Området är aktivt även under helgerna och då inget
jobb försiggår kan det ändå hända att en arbetare promenerar
förbi och bjuder på ett leende. Den vänliga stämningen höjs
ytterligare av att båten ”Mysingen” får ett extra lager lack
och att ”Snorkelliften” står i väntan på att bli använd.
Byggnaderna är gamla, vissa ganska
nedgångna och känslan av en svunnen tid ligger i luften. Här har
varvsindustrin pågått sedan 1946 och det krävs inte mycket fantasi
för att tänka sig tillbaka till dessa tider då även
nybyggnationer av båtar försiggick. Detta samtidigt som varvet idag
är en aktiv och bubblande industri som gör god vinst varje år. Det
är inte annat än att känslan av stolthet väcks, i nästan 70 år
har kunniga arbetare varit behövda på samma mark och år efter år
har båtar återvänt från alla världens hörn.
FalkVarv är inte bara kompetent utan
även ett mycket trevligt varv som välkomnat Ash med öppna armar
och som faktiskt gör hela detta projekt möjligt. Det är inte många
andra ställen i närheten där man får ställa en båt med kort
varsel, där alla typer av verktyg finns, plåt att köpa i alla dess
former och där man får banka, slipa och bullra som man vill.
Men så var det ju just det här med
bullret. De som läser Halland Nyheter har
kunnat följa en rafflande diskussion om varvets vara eller icke vara
i ett antal år och det är inte bara ibland denna diskussion leder
till förstaside stoff. Det senaste beslutet kan tvinga varvet att
lägga ner och istället ge plats för lyxlägenheter längs med Ätrans södra kant. Vi må vara partiska, men äsch.. Är det någon som egentligen tänkt
till?
Dagens Haiku:
varför bygga hus?
en levande industri
låt varvet bestå!
